Östrogen är samlingsnamnet för kroppens viktigaste kvinnliga könshormoner, som framför allt bildas i äggstockarna och styr menscykeln, fertiliteten och en lång rad funktioner i resten av kroppen. De tre kroppsegna varianterna heter östradiol, östron och östriol, där östradiol är den mest aktiva under de fertila åren. När östrogennivåerna sjunker eller svänger kraftigt, som i klimakteriet, märks det ofta i form av värmevallningar, sömnproblem och humörsvängningar.
Vilka typer av östrogen och hormoner finns i kroppen?
Östrogen är egentligen inte ett enda ämne utan en grupp steroidhormoner med liknande effekter. De tre kroppsegna formerna är:
- Östradiol. Den kraftfullaste och mest förekommande varianten under de fertila åren, och det som oftast mäts vid ett blodprov för östradiol.
- Östron. En svagare form som blir den dominerande östrogentypen efter klimakteriet, när äggstockarnas produktion av östradiol avtar.
- Östriol. Framställs framför allt under graviditet och spelar en central roll för moderkakans funktion, men finns även i mindre mängd i övrigt.
Utöver de kroppsegna formerna finns syntetiska östrogener, som ingår i till exempel p-piller och vissa hormonbehandlingar, samt östriol i lokala vaginala preparat.
Vad gör östrogen i kroppen?
Östrogenets viktigaste uppgift är att styra menscykeln, men effekterna sträcker sig långt bortom fortplantningsorganen:
- Skelettet. Östrogen bromsar nedbrytningen av benvävnad, och när nivåerna sjunker ökar risken för benskörhet betydligt snabbare än tidigare i livet.
- Underlivet. Hormonet håller slemhinnorna i underlivet tjocka, fuktiga och elastiska. Vid låga östrogennivåer blir slemhinnorna tunnare, vilket kan göra samlag obekvämt.
- Huden. Östrogen bidrar till kollagenproduktion och hudens elasticitet, så minskade nivåer märks ofta som torrare och mindre spänstig hud.
- Hjärnan och humöret. Hormonet påverkar signalsubstanser som styr humöret, och kraftiga svängningar i östrogennivåerna kan ge humörsvängningar och nedstämdhet.
- Blodkärl och hjärta. Östrogen har en skyddande effekt på blodkärlen under de fertila åren, en effekt som gradvis minskar efter klimakteriet.
Vilka symtom och besvär ger lågt östrogen?
Lågt östrogen, eller östrogenbrist, ger en rad kända besvär som ofta uppstår tillsammans:
- Oregelbunden mens eller blödningar som blir kraftigare, lättare eller helt uteblir.
- Värmevallningar och svettningar, särskilt nattetid.
- Sömnproblem, ofta som en direkt följd av nattliga svettningar.
- Humörsvängningar och ökad känslighet för stress.
- Torra slemhinnor i underlivet, som kan ge obehag vid samlag.
- Minskad sexlust, delvis kopplat till de fysiska besvären.
De flesta känner igen symtomen från klimakteriet, men liknande besvär kan även uppstå tidigare i livet vid kraftig viktnedgång, ätstörningar, överdriven fysisk träning eller vissa hormonella rubbningar som stör ägglossningen.
Kan östrogennivåerna bli för höga?
Ja, även för höga östrogennivåer, ibland kallat östrogendominans, ger symtom. Vanliga tecken är svullna och spända bröst, kraftigare mensblödningar, viktökning runt höfter och lår, samt humörsvängningar som liknar de vid lågt östrogen. Höga nivåer kan bero på fetma, eftersom fettväv bildar östrogen, vissa läkemedel eller mer sällan tumörer i äggstockarna. En del av symtomen överlappar med lågt östrogen, vilket beror på att kroppens känslighet för hormonet och balansen mellan östrogen och progesteron spelar en lika stor roll som den absoluta nivån.
Vad orsakar låga östrogennivåer i klimakteriet?
Den vanligaste orsaken till sjunkande östrogen är åldersrelaterad: när äggstockarnas produktion av ägg minskar under förklimakteriet blir också östrogenproduktionen alltmer oregelbunden, tills den stabiliseras på en lägre nivå efter klimakteriet. Andra orsaker till lägre eller mer svängande nivåer är:
- Kirurgiskt avlägsnande av äggstockarna
- Vissa cancerbehandlingar, som cellgifter och strålning
- Kraftig undervikt eller ätstörningar
- Extremt intensiv fysisk träning i kombination med lågt energiintag
- Genetiska tillstånd som påverkar äggstocksfunktionen
Eftersom östrogen och progesteron samverkar tätt under hela menscykeln kan en rubbning i det ena hormonet också påverka det andra, vilket bidrar till att symtombilden ofta blir bredare än bara de klassiska klimakteriebesvären.
Hur mäter man östrogen och östradiol med ett prov?
Östrogennivåer mäts med ett blodprov, oftast av östradiol eftersom det är den mest kliniskt relevanta markören. Provet kan visa om nivåerna ligger inom förväntat intervall för ålder och cykelfas, eller om de avviker på ett sätt som förklarar symtomen. En läkare tolkar alltid resultatet tillsammans med andra hormonvärden, till exempel FSH och LH, eftersom en enskild siffra sällan ger hela bilden. Provtagningstidpunkten i menscykeln påverkar också resultatet, så det är viktigt att följa de instruktioner som ges inför provet.
Behandling vid östrogenbrist hos kvinnor
När besvären vid lågt östrogen är uttalade kan hormonbehandling bli aktuellt. Behandlingen finns i flera former:
- Plåster och gel. Östrogenet tas upp genom huden och ger en jämn frisättning, vilket ofta ger färre biverkningar än tabletter.
- Tabletter. Tas via munnen och passerar först levern, vilket kan öka risken för viss biverkningar jämfört med hudupptag.
- Lokal behandling. Vaginala kräm, tabletter eller ringar med låg dos östrogen kan lindra torra slemhinnor utan att påverka nivåerna i resten av kroppen nämnvärt.
Enligt de nationella riktlinjerna som Läkemedelsverket tagit fram bör hormonbehandling erbjudas till kvinnor yngre än 60 år, eller inom tio år efter menopaus, med besvär som påverkar livskvaliteten negativt. Principen är att använda lägsta effektiva dos och regelbundet följa upp behovet tillsammans med läkare. Kvinnor som har kvar livmodern kombinerar vanligen östrogen med progesteron för att skydda livmoderslemhinnan.
Vilka risker finns med östrogenbehandling?
Hormonbehandling är väl studerad och anses generellt säker för de flesta som uppfyller riktlinjernas kriterier, men den är inte helt riskfri. Det finns en viss ökad risk för bröstcancer vid långvarig kombinationsbehandling med östrogen och progesteron, samt en högre risk för blodpropp, särskilt vid tablettbehandling jämfört med plåster eller gel. Riskerna ökar generellt med ålder och behandlingstid, vilket är en av anledningarna till att läkare rekommenderar lägsta effektiva dos och regelbunden uppföljning. Kvinnor med tidigare bröstcancer, obehandlad högt blodtryck eller ökad risk för blodpropp får ofta avstå eller använda alternativa behandlingsformer, till exempel lokal behandling i underlivet som inte påverkar nivåerna i resten av kroppen. Andra hormonrelaterade tillstånd som endometrios kräver också att läkaren väger in sjukdomshistorian innan östrogenbehandling blir aktuell.
Är du osäker på om dina besvär beror på östrogenbrist, klimakteriet eller något annat är ett blodprov och ett läkarbesök den säkraste vägen till svar. Det gäller inte minst om besvären är kraftiga, kommer plötsligt eller stör vardagen påtagligt.
