Endometrios är en kronisk sjukdom där vävnad som liknar livmoderslemhinnan växer utanför livmodern, till exempel på äggstockarna, äggledarna eller tarmen. Sjukdomen drabbar omkring 10 procent av alla som föds med livmoder, vilket i Sverige motsvarar runt 250 000 personer, men det tar i genomsnitt 5–7 år från de första symtomen till diagnos. Här går vi igenom de vanligaste symtomen, hur diagnosen ställs och vilken behandling som finns att få.
Vad är endometrios?
Endometrios innebär att vävnad som liknar livmoderns slemhinna växer utanför livmodern, ofta på äggstockarna, äggledarna, urinblåsan eller tarmen, i sällsynta fall längre bort i bukhålan. Vävnaden beter sig ungefär som livmoderslemhinnan och svarar på menstruationscykelns hormonella svängningar: den byggs upp och bryts ner varje månad, men eftersom blodet inte kan lämna kroppen på samma sätt som vid en vanlig mens uppstår i stället inflammation, ärrbildning och sammanväxningar runt endometrioshärdarna. Orsaken är inte helt klarlagd, men en vanlig teori är retrograd menstruation, det vill säga att mensblod rinner bakvägen via äggledarna och in i bukhålan i stället för ut ur kroppen. Långt ifrån alla med retrograd menstruation utvecklar sjukdomen, så troligen spelar även immunförsvar och ärftlighet in.
Symtom vid endometrios
De vanligaste symtomen är svår mensvärk som inte lindras av vanliga smärtstillande, kronisk buksmärta i nedre delen av buken och djup samlagssmärta. Många upplever också smärta vid tarmtömning eller vattenkastning, särskilt i samband med mens, samt IBS-liknande besvär som förstoppning, diarré och uppblåst mage. Blödningarna kan bli kraftigare eller mer oregelbundna än vanligt, och en del känner en molande värk som strålar ut mot ländrygg eller lår. Symtomen varierar ofta kraftigt mellan olika personer: vissa har uttalade besvär medan andra knappt märker något trots omfattande endometrios i bukhålan, vilket är en av anledningarna till att sjukdomen är så svår att upptäcka i tid.
Utredning och undersökning: så ställs diagnosen
Vid misstanke om endometrios brukar utredningen inledas med en gynekologisk undersökning och ett samtal om symtombilden, ofta kompletterat med ultraljud för att leta efter cystor på äggstockarna. Ultraljud och undersökning kan dock missa mindre härdar, så den enda helt säkra metoden att fastställa diagnosen är kirurgisk, genom titthålskirurgi (laparoskopi) där läkaren både kan se och samtidigt behandla synliga endometrioshärdar. Eftersom symtomen liknar flera andra tillstånd, som IBS eller vanlig mensvärk, tar det i snitt 5–7 år innan diagnosen endometrios ställs. En sen diagnos ger ökad risk för att smärtan hinner bli kronisk, vilket är en fördröjning som Socialstyrelsen och flera vårdgivare arbetar aktivt för att korta.
Behandling vid endometrios
Behandlingen anpassas efter hur svåra symtomen är och om graviditet är aktuellt inom en snar framtid. Hormonbehandling är vanligast och syftar till att dämpa eller stoppa menstruationscykeln så att endometrioshärdarna får mindre hormonell stimulans: läkare provar ofta kombinerade p-piller i första hand, men gulkroppshormon i tablettform eller GnRH-analoger kan bli aktuellt om vanliga p-piller inte räcker, eftersom de tillfälligt sätter kroppen i ett klimakteriliknande tillstånd. Smärtstillande läkemedel används för att lindra akut smärta, medan kirurgisk behandling blir aktuell vid uttalade besvär eller när härdarna påverkar andra organ. Ingreppet tar bort synlig vävnad och kan förbättra både smärta och fertilitet. Vid mer omfattande, djup endometrios remitteras patienter ofta till högspecialiserad vård, till exempel endometriosteamet på Södersjukhuset, ett av fyra sjukhus i landet med nationellt uppdrag från Socialstyrelsen för avancerad kirurgi vid sjukdomen. Många patienter märker tydlig skillnad redan efter några månaders behandling, men det kan krävas några försök innan rätt kombination hittas.
Endometrios och fertilitet
En del med endometrios har nedsatt fertilitet, eftersom sammanväxningar och inflammation kan påverka äggstockarna, äggledarna och miljön i bukhålan där ägg och spermier ska mötas. Det innebär inte att alla med sjukdomen får svårt att bli gravid: många blir gravida helt utan problem, men risken för längre väntan eller behov av fertilitetsbehandling är högre än hos befolkningen i stort. Den som planerar graviditet och har diagnosen, eller misstänker endometrios, bör därför ta upp frågan tidigt med sin gynekolog för att få rätt uppföljning.
Komplikationer vid obehandlad endometrios
Obehandlad endometrios ger en ökad risk för kronisk smärta som gradvis förvärras, eftersom inflammationen och sammanväxningarna kring härdarna byggs på år efter år. Sjukdomen kan också ge upphov till cystor på äggstockarna och, i värre fall, komplikationer som påverkar tarm eller urinvägar om vävnaden växer in i närliggande organ. Tidig behandling minskar däremot risken för att sjukdomen utvecklas till svårare, djup endometrios, vilket är ett av skälen till att söka vård redan vid misstanke i stället för att vänta ut smärtan.
Vanliga frågor om endometrios
Vad är endometrios? Endometrios är en kronisk sjukdom där vävnad som liknar livmoderslemhinnan växer utanför livmodern, till exempel på äggstockarna, äggledarna eller tarmen, vilket ger inflammation och smärta.
Vilka är de vanligaste symtomen vid endometrios? Svår mensvärk, kronisk buksmärta och djup samlagssmärta hör till de vanligaste symtomen, ofta tillsammans med IBS-liknande besvär och kraftigare blödningar.
Hur ställs diagnosen endometrios? Utredningen börjar oftast med en gynekologisk undersökning och ultraljud, men den enda helt säkra metoden är titthålskirurgi (laparoskopi), där läkaren kan behandla synliga härdar direkt.
Går det att bli gravid med endometrios? Ja, många blir gravida helt utan problem. En del har nedsatt fertilitet på grund av sammanväxningar och inflammation, och bör ta upp familjeplanering tidigt med sin gynekolog.
